Automatic translation of text
EN BLICK SOM SMÄLTER HJÄRTAN
Kom precis tillbaks från tandläkaren. Hade inte varit där på två år. Hade inga hål. Blev glad. Kände lusten att fira. Köpte en bulle och en stor chokladkaka.
På tal om söta saker, jag var bara tvungen att ta med den här bilden idag. Det är min dotter, Clara, som tittar på något. Vad tror du det är?
Du kanske kom ihåg att jag nyligen skrev om Team Magnus, det cykellag som jag och mina bröder tillhör, och att vi cyklade Vasatrampet i Mora samtidigt som vi samlade in pengar till Cancerfonden.
Bilden är från Vastrampets 15års jubileumsfest där jag och bröderna bjöd på lite sång och dans. Visserligen kände Clara till att hennes pappa och farbröder hade sjungit en del, men hon hade aldrig sett oss live.
Och nu står jag där på scenen och ser denna lilla flicka som med knäppta händer tittar på mig med stora, förundrade ögon. Hon är som i trans. Kan det verkligen vara min pappa där uppe? Det ser ut som honom. Det låter som honom. Wow! Blicken jag får skulle kunna smälta tusen hjärtan.
Så där sitter hon under hela showen. Nja, nästan. När hon hör den första takten av den sista sången – ni förstår kanske vilken – då börjar hon klappa vilt med händerna och studsa upp och ner i stolen.
Jag ser på henne och får svälja en extra gång när en tår välver fram i ögonvrån. Det är inte alltid man får sjunga om mannen som svävar i gyllene skor – och samtidigt får känna att man ÄR honom.
Dagen därpå, så snart barnen hade vaknat, sätter de sig vid datorn. Clara lever fortfarande i kvällen innan, i det “förunderliga” som hade hänt då. Hon bönar och ber Isak att sätta på Diggiloo Diggiley på Youtube. “Okej, då!” svarar han.
Och där sitter de hela morgonen och tittar på pappa och hans bröder, men även på andra versioner (som är ganska roliga, några av dem).
Som avslutande fotnot: Varkan jag eller min hustru drillar våra barn att tycka om min gamla musik. Å andra sidan, vi hindrar dem inte om de vill lyssna på de gamla schlagerdängorna. Whatever makes them happy! Och den där låten – som vi spelade in för 25 år sedan (hjälp vad tiden går) – är ju fylld av happy från början till slut!
No comments:
Post a Comment